Ibland lyckas det
som sagt när det här och var uppstår stabilitet i kompositionen,
men Tex Berg ligger hela tiden på gränsen till att målningen
tappar fotfäste i en alltför
snabbt och drivet måleri. Motivet riskerar
att försvinna bakom tekniken. Och när det gör det kan det ibland
paradoxalt bli mer spännande, när det abstrakta helt tar överhanden
och färg och form tillåts spela fritt som i målningen ”Jokk
I”. Pendlingen mellan ett antytt bakomliggande landskap och ren abstraktion
gör att man får svårt att få grepp om utställningens
huvudlinje, när den dessutom är så tätt hängd. Alla
målningarna är så kompakta av rörelser och hög temperatur
att de egentligen kräver
mer utrymme var för sig.
©Tex Berg/BUS
2005, Kustvår II
Ett intressant sidospår i utställningen är en film av Gunnar
Fogelvik (med stöd av bland andra KC-Nord) som visar hur en konstnär
arbetar på plats ute i naturen och som tar upp frågan vad som händer
mellan syn, tanke och handling. Med hjälp av hjärnforskaren Lennart
Gustafsson
diskuteras de bakomliggande strukturer i människans medvetande som påverkar
själva skapandeprocessen. Vilken röst är
det hos målaren som mer eller mindre omedvetet styr arbetet? Hur fungerar
det? Här pratas det till exempel om begreppet falska minnen.
Det finns intresseväckande
tankar i filmen som säkert gäller generellt för konstnärer
när ett motiv framför ögonen ska omvandlas till måleri.
Tar man filmen som en vägledning till Tex Bergs utställning kan
man förmodligen få ingångar i hans måleri som man inte
skulle få utan den. Som pedagogiskt instrument är den ett lyckokast.
Text: Jan K Persson
Foto: Ö-viks Museum
©Tex Berg/BUS
2005, Vårflod
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
volym |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tex
Berg
Öviks Museum - till 14 aug
På
konsthallen i Ö-viks Museum visar Norrbottenskonstnären Tex
Berg traditionell abstrakt expressionism, med snabb och
bred penselföring och mycket färg.
Ibland blir det splittrat, ibland relativt sammanhållet. Den här
typen av måleri är svår att förhålla sig
till, då det bygger på den lika vanliga som suggestiva konventionen
att det konstnärliga uttrycket står i paritet till den ögonblickliga
impulsen. Det gör att det hela tiden handlar om chanstagningar,
där motivet - i det här
fallet ofta en dramatisk norrbottnisk natur - driver konstnären
att skruva upp den måleriska tolkningen till det maximala.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
©Tex Berg/BUS
2005, Jokk I